Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Posthumanistiskt konstprojekt med ån Viskan och dess omgivningar

Nyhet: 2019-02-14

Foto: Theo Ågren
Foto: Theo Ågren

Vilka relationer kan ett vattendrag ha till de växter, djur och människor som det passerar? Det är en fråga projektledarna Theo Ågren och Thomas Laurien från HDK hoppas få svar på i konstprojektet Skimmer och härvor i Viskadalen.

I mars 2017 fick Whanganuifloden som strömmar genom Nya Zeelands nordö och mynnar ut i Tasmanhavet status som juridisk person av det nya zeeländska parlamentet. Flodens nya status är resultatet av en kamp som Maorierna, Nya Zeelands ursprungsfolk, fört i över 150 år. Enligt Maorifolkets mytologi är inte människan överordnad naturen eller vice versa. De ser skogarna, haven och floderna som sina släktingar och har som uppgift att skydda och ta hand om dem. I gengäld förser naturen människorna med vad de behöver för att fylla sina andliga och fysiska behov.

I det moderna västerländska samhället har relationen mellan människa och natur länge varit en helt annan. Här fungerar naturen ofta som en depå för att hämta användbara resurser och dumpa avfall. Tyvärr har detta länge varit en gällande situation för den västsvenska ån Viskan, och här finner vi idag några av Sveriges mest förorenade platser. Föroreningarna är ett destruktivt arv från den gamla textilindustrin i Sjuhäradsbygden som under sin storhetstid släppte ut mycket biprodukter och avfall i vattendraget. Samtidigt finns det många platser med mycket höga naturvärden utmed Viskan.

Förstudie för att knyta kontakter och utvärdera intresse

I konstprojektet Skimmer och härvor i Viskadalen kommer Theo Ågren och Thomas Laurien, lärare och forskare på HDK, i samverkan med Rydals museum att samarbeta med människor som bor och verkar utmed Viskan idag.

- Eftersom vi har valt ett posthumanistiskt perspektiv så kommer djur, växter och andra intressenter som inte är människor att uppmärksammas. Men på vilket sätt de påverkas eller vilken relation de har till Viskan kan jag inte svara på i dagsläget, utan det är en del av själva projektet, berättar Thomas Laurien.

Nu pågår en förstudie, finansierad av Boråsregionen - Sjuhärads kommunalförbund, som syftar till studera möjligheterna att genomföra projektet och att skapa en infrastruktur för det. Under förstudien vill projektledarna knyta band till personer från föreningar, kommuner och andra sammanhang som har kopplingar till Viskan.

- Vi skulle gärna komma i kontakt med exempelvis biologer som arbetar på kommuner och länsstyrelser utmed Viskan. De skulle kunna hjälpa oss med kunskap som vi själva inte har, samtidigt som vi skulle kunna berika deras arbete, säger Thomas.

Det är i nuläget två olika aktiviteter inplanerade där deltagare ska få dela sina berättelser om Viskan. Den första äger rum i samband med Earth Hour, 30 mars i Marks konstgrafiska verkstadslokal i Framnäsfabriken, och den andra 11 maj i foajén utanför biblioteket i Kinna, i anslutning till Väverskans dag.

- Efter förstudien vet vi om det finns intresse för projektet. För att det ska bli bra behöver fler deltagare engageras, säger Thomas.

Aktörer som redan är involverade är Marks Konstgrafiska Verkstad och ytterligare kulturaktörer från Marks, Borås och Ulricehamns kommuner.

Hur framtiden ser ut för Viskan är det svårt att sia om. Kanske kommer den en dag att få åtnjuta samma respekt som Whanganuifloden?

AV: Anders Åkerström

Sidansvarig: Carina Krantz|Sidan uppdaterades: 2018-09-20
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?