Nicolas Cheng

I dag är synen på hantverk inte längre baserat på fysiskt behov och funktion, utan uppfattningarna  om hantverkets nytta och syfte, och dess plats, håller på att definieras om. Vilken är nyttan med modernt hantverk? Vilken självständig plats kan hantverk, som ett långsamt arbete som är mycket krävande i form av tid och färdigheter, ta i vårt moderna samhälle? Kan hantverkets utbildningsinstitution betraktas som en bank för färdigheter för att bevara traditioner, förstärka kulturella värderingar och betydelser för framtida generationer och för att förmedla både materiella och immateriella kunskaper till studenterna, så att de åter kan generera färdigheter som kulturell valuta?

Det som årets tolv studenter från Craft Master-gruppen på HDK har gemensamt är ett engagemang för traditionella tillverkningsformer och solida färdigheter med materialkunskaper genom fysiska metoder – händerna manipulerar materialet och dess motstånd, lär sig att utöva kontroll men frigör det också genom tillverkningsprocessen, så att alltsammans ger arbetet betydelse. Genom arbetet söker studenterna nya typer av material som kan integrera ”jaget” med ”de andra”, bryta ned värdehierarkier och utmana samhällsnormer, och ifrågasätta vilken vår individuella identitet som människor är inom vår sociala konstruktion. Känslan för material och föremålens egenskaper frammanar känslor för det som omger oss och hur vi omger oss det. De arbeten som presenteras i år engagerar inte bara betraktaren, utan även det utrymme som hen befinner sig i.
 
En ny utställningsplats, Vasagatan 33, 5:e våningen. Första gången jag besökte platsen, i februari 2015, kände jag genast att den här eleganta hemmiljön är mättad med minnen – trots att alla rummen var tomma och väggarna vitmålade verkade alla de arkitektoniska elementen – de gamla kakelugnarna, rumsavdelningarna i glas och till och med de små metallkrokarna som hängde i skafferiet – antyda hur ytan hade fördelats och varit avsedd för olika funktioner under åren, från bostad till den tidigare ägaren, fru Sten, till kontor som har använts sedan 2011 för universitetets administrativa syften. Och nu till utställningsplatsen. Arbetena av de magisterstudenter som tar examen i år, fördelar ytan mellan hem och offentlighet med installationer som för en dialog med historien och berättelser som är inbäddade i ytan själv, så att de på sätt och vis blir platsspecifika, vilket tyder på att modernt hantverk inte bara existerar i ett vitt kubliknande museum, utan att det kan konfigureras med vår hemmiljö, samt med vårt samhälles komplexitet och mångfald.

Nicolas Cheng
Kurator  magisterstudenternas  utställning
 
 

 

Today, the idea of craft is no longer based on physical need and function, but the notions of craft’s utility and purpose, as well as of its space, are being redefined. What is the utility of contemporary craft? What autonomous place does craft, as a slow practice highly demanding in terms of time and skill, find in our contemporary society? Can craft’s educational institution be seen as a bank for skills to preserving traditions, enhancing cultural values and meanings for future generations and to passing on knowledge, both tangible and intangible, for students to regenerate skills as a cultural currency?

This year’s twelve students from the Crafts Master’s group at HDK all have in common a commitment to traditional forms of making and a solid skill with material knowledge through their physical practice; the hands manipulate the material in its resistance, learn how to exert control but also release it in the process of making, so that it all becomes part of the meaning of the work. Through the works the students are seeking for new types of materiality that can integrate the “self” and the “others” together, subverting hierarchies of value and challenging norms, questioning what is our individual identity as human beings within our social construction. The sense of materials and properties of objects trigger our sensation of the things surrounding us and how we surround them. The works presented this year engage not only their viewer, but also the space they are placed in.

A new exhibition site, Vasagatan 33, 5th floor. When I first time visited the site, back in February 2015, I immediately felt that this elegant domestic space is saturated with memories; even though all the rooms were empty, their walls painted white, the architectural elements – the ancient ceramic stoves, the glass room dividers, or even the small metal hooks hanging in the food storage room – all seemed to hint at how the space has been appropriated and destined to different functions through the years: from the living unit of the previous owner, Mrs. Sten, to offices used since 2011 for the university administration purpose. And now to exhibition site. The works of the masters students graduating this year, appropriate the space between domesticity and publicity with installations that are in dialogue with the history and narratives that are enclosed in the space itself, becoming somehow site-specific, as to suggest that contemporary craft not only exists in a white cube-like museum space, but it can also be configured with our domestic environment, as well as with our society in all its complexity and diversity.

Nicolas Cheng