Lina Söderberg

Studenter

Lina Söderberg

Tillämpad konst och formgivning avancerad nivå / Applied Arts and Design MA Level

Shift

Strövtåget är samlande av händelser och ting. Så länge man befinner sig i rörelse genom ett landskap kan man acceptera dess oordning och omslutas av dess varaktigt föränderliga tillstånd. Ens fötter tillhör stigen och ens andetag koltrasten. För att verkligen nå fram till en plats kan det vara nödvändigt att göra det till fots.
En lek med tanken är att bygga med organiskt material, sådant som vuxit av sig själv, och inte har något ekonomiskt värde såsom vass, mossa och löv, samlat mellan årstidernas växlingar. Jag experimenterar med tekniker för att kunna förena det med ett ramverk av järn.
En andra installation består av tunna transparanta paraboloider. Det är viktigt att man kan röra sig runt formerna. Det är i rörelsen verket blir till, en känsla av den egna kroppens inverkan på allt man upplever.
Det är av intresse hur det organiska materialet kan användas för att skifta uppmärksamheten till ens kroppsliga närvaro och samtidigt mot poetiska dimensioner. Hur fantasin och poetiken har sin boning i landskapet, och hur man kan drömma sig ett landskap inne i sina mänskliga rum. Det handlar inte om konsumption och tillväxt och sånt utan om det andra. Om en slags förundran, och en sökan efter något borttappat. Det skulle kunna vara frihet.

I am wandering through the seasons looking for experiences. Some are fragments of summer that I have collected carefully and dried under pressure of my heaviest books. The bodily movement through unstructured places is crucial. To really reach a place, it might be necessary to go there by foot. The material itself has grown unknowing of human purpose, beside the value of the common scale.
I need to be sensitive to the essence of the materials. The found, organic material and the iron framing it both have their own voices. I experiment with giving them a name, in the shape of form.
There is a growing awareness of how my perceptions are determined by my assumptions about the world. Sometimes I train myself in not knowing. That is spending time with a child, or rather to spend time with myself as a child. Before everything we have been taught to know. We know gravity, for us materialized as the ground beneath, the horizon around. A shift of attention, towards bodily experience and poetic dimensions. How fantasy lives in the landscape, and how one can dream a landscape inside human spaces. It is not about consumption and economic growth, but about the other things. Looking for something lost. It could be freedom.

 

Lina Söderberg    
www.linasoderberg.se
0737308733

lina_soderberg_1_foto_martin_gustavsson.jpg Ladda ner
lina_soderberg_2_foto_martin_gustavsson.jpgLadda ner