Karin Mååg

Crafts Master level Ceramic Art

Ibland gick de bara inte att rädda

”Sometimes they just could´t be saved”
Sometimes they just could´t be saved, the birds who flew into our living room window. Then it became time, once again to bury one of gods little creatures. When we heard the thump against the window we kids knew what happened. We knew what would wait for us outside as we put our clothes on. And there in the yellow grass the bird was lying, not moving. Someone took the bird and we went to that part of the garden that we devoted to dead animals. Here lie mice and birds that the cat had killed. The cat that died of old age and a rabbit that was taken by the fox. With the bird lying on the grass we began our preparations. A cross was made and a hole was dug in the ground. Flowers were picked.  Then came the words, the words of forgiveness for our living room window that took its life away. 

”Ibland gick de bara inte att rädda”               
Ibland gick de bara inte att rädda, fåglarna som flög in i vardagsrumsfönstret. Då var det åter dags att överlämna en av guds varelser till himmelen.
När dunsen hördes mot fönstret visste vi barn  precis vad som hade hänt, vi visste vad som väntade oss när skor och jacka kommit på. Där ute i vårgult gräs låg en skogsfågel på marken, orörlig. Ögonen flackade fram och tillbaka. Några förtvivlade minuters kamp, så dog den och var borta. Någon tog fågeln i famn och vi begav oss till den del av trädgården som vigts de döda djuren till. Här vilade möss och fåglar som katten tagit. Katten som dog av ålder och en kanin som räven tog. Med fågeln vilande i gräset börjar förberedelserna. Kors tillverkas. Grop grävas i den kompakta jorden. Blommor plockas. Sen kom orden, orden då vi bad om förlåtelse för att vi hade ett så stort vardagsrumsfönster.

Karin Mååg
karinmaag81@yahoo.se
0737-814415