Anabeli Diaz Gonzalez

Keramikkonst grundnivå

kaffe, torsk och keramik

min bakgrund har präglat mitt sätt att arbeta med keramik

Som liten bodde jag hos min mormor i en liten by i bergen i östra México. Alla i byn var bönder och de odlade sin majs och sina bönor och så kaffet förstås. Kaffebönorna var det som gav pengar och när det var dags för skörd hjälpte alla till, även en liten jänta som jag. Det gällde att plocka mycket och fort. När jag blev äldre och hjälpte min mamma att städa kontor och lägenheter i storstan Mexico City gällde det också att snabba på. Som tjugoåring kom jag till Lofoten i Nordnorge och började arbeta i fiskeindustrin och där var det ackordsystemet som gällde.

De här veckorna då jag suttit själv ute på Nääs och drejat mina skålar har betytt mycket för mig. Det är först nu som jag inser att under de tretton år som gått sedan jag första gången provade att dreja, har min bakgrund präglat mitt sätt att arbeta med keramik. Det ska göras mycket och det ska gå undan. Det är bara så mitt sätt att jobba är. Där i ligger också mycket av glädjen. Skillnaden nu jämförd med fiskeindustrin är att nu är det jag som bestämmer vad jag gör med ”torsken”.

När jag nu skulle göra mitt examensarbete valde jag att dreja skålar. Skålar bara skålar och ingenting annat än skålar. Vilken frihet! Drejskivan blev mitt löpande band.